Ett nytt år har kommit och vi har i princip hoppat över att skriva om det föregående året haha, men de ska vi bli bättre på. 2014 blev ett år fyllt med stora aborrar och större gäddor. Nytt PB sattes på ännu en slemraket, det höjdes inte med mycket men landade på stadiga 13 kg och 122cm.
Vad sägs om några till poser:
Och en till
Och som bevis på att den fick gå tillbaka som alla de andra dödsmaskinerna
I brist på annat under denna i mörka tid så kan ni få tillfredställa eran omättliga lust på skadeglädje. Som alla vet är sarjade fingrar och händer oundvikligt i en kamp med en sumpgädda då denna främst livnär sig på människoblod och självklart är hjälpmedel som håv och dylikt högst förbjuden.
Nej, det var ingen vithaj utan en Gädda ala sump som själv bestämde när den skulle bli återutsatt.
Sydde tillbaka lillfingern själv haha:)
Och vänstern ska man fan inte använda, ja om man inte är vänsterhänt förstås, då ska man fan inte använda högern.
hahaha fan de här är ju kul, kolla haha ser ut som en gubbe.
Ingen aning om hur den fick fatt i tummen vet bara att den gjorde det med flit... they always do.
Vi kallar dom för sumpgäddor då dom är mörka, dyiga och håller till på skumma ställen, oftast rätt kusliga men dock så balla. En sumpgädda brukar oftast ge sig tillkänna när man minst anar det, en sorts bifångst skulle man kunna säga, vilket var fallet med denna lite mindre men otroligt uthålliga besten.
Syftet var att fiska abborre vid inloppet mellan två sjöar, över inloppet fanns en bro och i mitten av inloppet en mörk liten pool som skiljde sjöarna emellan.
Bron var en gammal stenbro och likt sagan om Bockarna Bruse så bodde någonting under den.
Rustad med minsta möjliga nylon tafs och en 10grams jigg lade jag ett grymt snyggt underarmskast under bron jag stod på, så fort jiggen försvann in i mörkret tog det stop på ett klassiskt sumpgädde vis. Efter ett antal minuter fick jag klättra ner från bron för att försöka plocka den, då detta var omöjligt eftersom gäddan fortfarande var en bit ner från andra platsen samt att den var av den aggressiva sumparten som alltid är ute efter människokött så fick Panik komma till undsättning och hålla spöt medans han under tiden hann svepa två öl av ren upphetsning.
Resultatet var givet och eftersom man aldrig mäter eller väger en Sumpgädda utan enbart värderar aggressiviteten så får storleken för alltid vara ett mysterium.
Under första fiskepasset lyckades vi självklart pricka in stunden då gäddorna lekte som mest, vilket var lagom frustrerande då dom enbart följde efter men vägrade hugga. Helt enkelt lite sent ute, (taskig tajming Hedlund), men efter att vi sadlat om några dagar senare var läget annorlunda. Det var en varm och solig dag utan vind, perfekt för picknick vilket är totalt värdelöst såklart. Tillslut rullade några illasinnade moln in och vinden ökade en aning tillsammans med gäddornas aptit. En sönderbiten sex kilos slemraket blev den första att övermannas. Kort därefter följde två stora madamer efter Jockes bete in till båten men dök snabbt under den, med ett spontant kast i deras riktning lyckades jag komma ivägen för den ena (den minsta såklart). En fin men urlekt 112cm gädda på 9,8kilo, hade varit riktigt nöjd om den hade fått i sig iallafall en smolt till innan landning.
Ännu en fin kilo borre som efter en hård dag utan mycket resultat lurades av en grön relax jigg. Dom få dagarna som popper inte fungerar gäller det att fiska på djupet. Men hungrigare tider är påväg och snart ska vi passera årets två kilos gräns.
Dom få timmarna vi har lyckats lägga på gösfisket i år har gett en helt okej utdelning, samtidigt som gösarna ökar i vikt ökar även utrustningen och elektroniken i båten, snart dags för en större balja med andra ord. Många av dom finaste gösarna har blivit tagna genom vertikal-fisket men den som blev vårens skräll och för tillfället störst i år var en åtta kilos som tog på vanlig spinnjigging.
En av många fina gösar som fallit för en lockande vertikal-jigg den dagen. Stora ikoner längs branterna, då flyttar sig inte båten många meter i taget.
Äntligen börjar kilo borrarna hugga på popper igen, fan ta alla isar. Inget slår ythuggen som uppstår efter att man startat en feeding frenzy. Själv fiskar jag nästan enbart med grodfärgade skitter pop. Fördelen med popper är att när man lockat in ett stim med abborre så verkar dom stora få en sorts förtur, eller så bufflar dom bara sig igenom mängden, hursomhelst så verkar det solla bort dom mindre. Den här smala men dock så fina kilo fisken satte starten för i år.
Då vi först blev frälsta av popper-fisket kom det av en ren slump, då det enda draget i lådan råkade vara en Rapala skitter pop. Men tro på fan så gav det utdelning direkt med en fin abborre på 1,1kg. När vi väl anammat oss tekniken blev det minst en kilo borre per fisketur tro det eller ej, vilket vi ska försöka komma upp i även detta år.
Ni får ursäkta baksmällan, men abborren vägde 1,3kg på fastande mage. Vi såg den på 100 meters håll då den trakasserade en förbipasserande snok. Men så fort poppern hamnat i vattnet stack ryggfenan upp ur en svallvåg och resultatet var givet.
Nykter igen och även denna låg en bit över kilot och om jag minns rätt så hamna den på 1,6kg. Dock tagen på en favorit wobbler som inte får gå fortare än en halt pensionär på sömnmedel då den slår runt, har en rätt så störd gång med andra ord, påminner lite om mej själv.
Likt många andra stora brödraskap såsom bröderna Lejonhjärta, Grimm och Blues brother, fast i en tappning som mer skulle kunna jämföras med Rainman och hans bror, kommer även vi att förmedla våran kunskap till omvärlden. Ända sedan jag hittade min bror under en sten i skogen så har vi spenderat mesta delen av våra storslagna liv på vattnet, i ett ständigt jagande efter något större. Som så många av er vet, att när det kommer till fiske så finns det inget fridfullt eller avkopplande med det hela, istället en ständigt återkommande mix av smärta, frustration och uthållighet samt den tillfredställande känslan av att man ibland regerar.
Personbeskrivning: Joakim vård, (även känd som Panik) agerar självutnämnd kapten. Likt en stressad ekorre letar han upp produktiva vatten medan han vandrar nedför vertikals allé.
Personbeskrivning: Andreas vård,(även känd som Lillen den gigantiske) sportfiske akademiker, rockstjärna samt okänt geni, får överhuvudtaget inte köra båten pågrund av sitt tvivelaktiga omdöme.
Men inte senare än April 2012 då ett forskningsprojekt sattes i rullning om klarälvens odlade laxbestånd och hur predation samt vattenkraften påverkar dem. Under ledarskapet av Johnny Norrgård satte Jag och Nissöh igång med att fånga gäddor för märkning. Som i de flesta nya vatten som man totalt saknar lokalkännedom av så var det tammefan omöjlgt till en början. Men bara dom första timmarna, innan dagen avslutades med en slemraket på 12,6 kilo och stadiga 120cm.
Att fiska i en älv är inte utan sina utmaningar och är för mej ett helt nytt fiske. Men tillskillnad från en sjö så har man extremt fräna perioder då fiskarna är på hugget, som kommer i samma veva som antingen en uppvandring eller nedvandring. Denna gädda på 11,3kilo och 111cm togs under den såkallade gatulopps kvällen då de första smolten började vandra nedåt. När startskottet kom exploderade vattnet och det var inte bara smolt som hoppade utan även tio plusare. Under en sådan kväll av överflöd står man med spöt ihand och undrar vilket plask man ska kasta på, det kan dock vara svårt då gäddorna kan bli selektiva, men drar man en westins jätte framför näsan på en av madamerna så hugger hon, inte mer med det.
Ibland kan huggperioderna variera nått fruktansvärt. Ett hugg på morgonen som hamna på 9,kg och 100cm. sedan förföljer dagen utan ett endaste hugg, stendött. Växland målnighet med regn sa dom, hade dom fan rätt i.
Mitt i ett regnuppehåll på kvällen efter att ha sökt av hela älven, slår det till igen på ungefär samma ståndplats som förra. 9,6kilo och 110cm. ibland ska man aldrig byta position
En hård avslutning på veckan och betena varierar från smolt imitation till smolt imitation, jag och Jocke kämpar hårt mot kallt väder, hård vind och dom största vågorna jag nånsin sett på en älv, de va faktiskt helt jävla sjukt. Men som dom säger i Batman, natten är mörkast precis innan gryningen. Från ett litet litet bakvatten högg det en romstinn hona på 12,9kg och 122cm.
Personbeskrivning: Joakim vård, (även känd som Panik) agerar självutnämnd kapten. Likt en stressad ekorre letar han upp produktiva vatten medan han vandrar nedför vertikals allé.
Personbeskrivning: Andreas vård,(även känd som Lillen den gigantiske) sportfiske akademiker, rockstjärna samt okänt geni, får överhuvudtaget inte köra båten pågrund av sitt tvivelaktiga omdöme.
Ni får ursäkta baksmällan, men abborren vägde 1,3kg på fastande mage. Vi såg den på 100 meters håll då den trakasserade en förbipasserande snok. Men så fort poppern hamnat i vattnet stack ryggfenan upp ur en svallvåg och resultatet var givet.
